Gothia Cup: kolla med FN, de kan visa hur man gör med flaggorna!

Världens största ungdomsturnering i fotboll, Gothia Cup, pågår för fullt i Göteborg. I dagens ledare skriver ortens enda dagstidning, tillika en av huvudsponsorerna, hur stort blivit om möjligt ännu större och hur Göteborg fortfarande är tillräckligt litet för att turneringen skall kunna dominera hela staden.

Och visst märks det när 60 000 besökare flanerar runt Heden och längs Avenyn. Man blir så glad! Och det är köer överallt och glada tillrop och ett sammelsurium av språk. De flesta, om inte alla, bär diverse nationella symboler i sina kläder och bags. Många viftar med flaggor även utanför arenaområdet.

Det är inte svårt att tycka som ledarskribenten: att med små medel uppnå de allra viktigaste målen, mänskliga möten som vidgar vyer och lägger grunden för respekt, förståelse och tolerans.

Därför är det så ledsamt att höra Sveriges Radio/Sisuradios rapport om strulet kring den officiella flaggningen.  Det är 80 länder som deltar i cupen men det vajar inte 80 flaggor vid arenan. En besviken sverigefinländare hade gått fram till infodisken och undrat varför Finland inte är med. Javisst är Finland med, med hela 16 lag. Men flaggan då, var är den? Vi har visst inte någon finsk flagga, var det första svaret. Den har visst blivit stulen, visste någon annan.

Igår gick jag dit själv och för säkerhets skull tog jag med mig kameran. Någon hade trollat fram den finska flaggan som nu vajade i sin kungliga ensamhet längst bort, med tre tomma flaggstänger som sällskap.  Jag menar inte att flaggan hade hamnat i dåligt sällskap, inte alls. Tyckte bara lite synd om den eftersom den hamnat så långt ifrån sina närmsta grannar, så åsidosatt, på gränsen till mobbad. Så jag gick in och frågade om det fanns någon speciell flaggordning, typ alfabetisk eller per kontinent eller något. Ingen visste.

Gothia Cup-generalen Dennis Andersson borde väl veta så jag ringde honom. Jag kan inte påstå att samtalet kändes inspirerande. Dennis Andersson tycks leva i den bästa av världar där allting redan är ordnat till det bästa och där alla önskemål eller anmärkningar utifrån bemöts med en cynism och en dryghet som jag inte trodde fanns inom idrottsvärlden. Det finns ingen speciell ordning på flaggorna, förklarar han. Men de andra nordiska länderna flaggar ju ihop, försöker jag. Lyssna här, det är en ren slump att de andra nordiska ländernas flaggor hänger tillsammans, svarar generalen med en generals röst. Får jag citera dig i min blogg, törs jag med. Ja! Och han lägger på luren. Kanske sa han hejdå också.

Denna göteborgska nedlåtande grabbighet! Perkele!

Det finns en stor risk att man glömmer den enskilda lilla deltagaren när fokus läggs enbart på antalet spelare, gäster och miljoner i omsättning. Det känns lite smågulligt att läsa i gothiageneralens blogg hur han visat prins Daniel runt på Heden. Det är också viktigt, visst, men -. (Synd att den finska flaggan saknades, med tanke på prins Daniels finska rötter.)

Gothia Cup existerar i första hand för de deltagande ungdomarna, så länge deras intresse och engagemang finns. Målsättningen borde vara att varenda spelare åtevänder hem från Gothia Cup, nöjd och belåten.

Hinter schwedischen Gardinen

Det kittlar lite extra i min sverigefinska själ när jag läser Richard Swartz utomordentligt intressanta krönika i dagens DN. Den handlar om svenskarnas växande ointresse för främmande språk. Om hur tyskan samlar damm i antikvariaten medan engelskan blivit vår tids latin.

Krönikören har helt rätt. Fast jag vet inte vad som är hönan och vad som är ägget. Rädda språken i Göteborg! uppmanade ledaren i Göteborgs-Posten häromdagen. Språkdöden i Göteborg är en kris för humaniora, utbrast professor Inger Enkvist i Dagens Nyheter i veckan, efter förslaget att lägga ner ämnena grekiska, italienska och ryska vid Göteborgs universitet.

Vad det är som kittlar i min sverigefinska själ? Jo, jag kan inte låta bli att dra mig till minnes hur man i Sverige så lätt ondgör sig över svenskans ställning i Finland och över de finländare som föredrar engelska även i nordiska sammanhang. Enligt Richard Swartz ersätter engelskan ofta tyskan till och med på Goethe-institutet i Stockholm!

För mig handlar det om två jämförbara situationer om en finskspråkig talar engelska med någon som har svenska som modersmål eller om en svenskspråkig talar engelska med någon som har tyska som modersmål.

Det närbesläktade tyska språket har varit den främsta kulturella källan för svenskan under århundraden. Kunskap, tankar och idéer har förts över till Sverige genom tyskan.

Att man nu väljer att banta språkundervisningen av ekonomiska skäl känns politiskt ogenomtänkt. Det leder till en ytlig tolkning av omvärlden och väsentliga kulturella värden står på spel, skrev professor Enkvist. Jag håller med.